Övriga djur
Kanin
Kaninen är ett väldigt populärt djur för hela familjen och finns i många olika raser, färger och hårlag. Som husdjur är dvärgväduren en av de vanligaste, de blir inte alltför stora och blir lätt väldigt tama. Kaniner blir ungefär 6-10 år gammal och lämpar sig som husdjur till lite äldre barn.
Kaniner ska gärna hållas i par eller grupp. Det enklaste är att ha två honor ihop som har bott tillsammans sedan de var små, men det fungerar också oftast med två kastrerade hanar eller en hona och en kastrerad hane. Ju fler kaniner man har, desto större måste självklart också buren vara. I buren måste det finnas ett hus/skydd som kaninerna kan hoppa upp på, och den ska vara så stor att alla kan sitta där samtidigt. Underlaget kan vara t.ex. kutterspån, alspån eller halm. Tänk på att det måste vara spån som är ordentligt blåst så det ej dammar så mycket, och det får inte innehålla terpentin som är giftigt för dem att andas in. Kaniner kan även bo utomhus på vintern om man sätter ut dem innan det har blivit kallt så att de hinner sätta vinterpäls. Buren måste vara upphöjd från marken och de måste ha en husdel med gott om spån och halm som skyddar dem mot väder och vind .Tänk också på att vattnet fryser, så man får ge uppvärmt dricksvatten minst två gånger per dygn.
Man kan vaccinera sina kaniner mot kaninpest (myxomatos) och kaningulsot (RVHD). Detta är självklart viktigast för de kaniner som vistas utomhus. Kaninpest sprids via blodsugande insekter och vid direktkontakt med sjuka kaniner. Kaningulsot sprids via blodsugande insekter, direktkontakt med sjuka kaniner och via föremål som förorenats av sjuk kanin. Många sätter upp myggnät eller liknande på uteburarna för att förebygga att de blir bitna av insekter. God hygien är också självklart viktigt.
Många väljer även att kastrera sina kaniner, framförallt hanarna. En okastrerad hane kan i vissa fall skvätta/revirmarkera, och de kan jucka på olika föremål. Kastrerar man en hane försvinner oftast dessa beteenden och så blir de också mycket lugnare. Honor är det ett större ingrepp på, så det är inte lika vanligt att man gör det på dem. Blir de skendräktiga och aggressiva/beskyddande är det dock ett alternativ.
Kaniner är relativt känsliga mot narkos, så uppsök en veterinär som är duktig på just kaniner om det är aktuellt.
Foder
Kaniner är betande djur och i naturen äter de gräs, örter och blad. Basen i en kanins diet är alltid hö som de ska ha fri tillgång till. Det finns mycket olika foder (pellets och fröer) som finns på marknaden men det är bara tillskott och får aldrig ges istället för hö (eller i sådan mängd att kaninen äter sig mätt på det istället för hö). De går även lätt upp i vikt av framförallt fröblandningar. Kaninens tänder växer hela tiden och måste slipas ner genom att kaninen äter grovfoder, och likaså är kaninens mag- och tarmkanal helt beroende av hö för att fungera. Om du växlar mellan färskt gräs och hö är det viktigt att övergångarna sker långsamt, likaså om kaninen får komma ut på sommaren och äta gräs.Ge också gärna gnagpinnar av obesprutat trä. Godis kan utgöras av grönsaksbitar, fruktbitar, knäckebröd eller färdiga godisblandningar för kaniner.
Skötsel
Kaniner är aktiva djur som helst ska få komma ut ur buren dagligen och springa av sig (och kelas med såklart). Det går att träna dem att gå i koppel, hoppa hinder eller andra trick. Det finns även många roliga varianter av aktiveringsspel att sysselsätta dem med, och de mår alltid bra av lite hjärngympa. Vi brukar rekommendera att man mockar buren dagligen med t.ex. en kattsandspade för att hålla buren fräsch och slippa lukter. Många kaniner blir även rumsrena om man ger dem en liten kattlåda med sand att göra sina behov i. Ställ den i hörnet där kaninen brukar kissa och lägg lite nedkissat spån i toalådan så brukar de lära sig snabbt. Tömma och diska ur hela buren görs vanligtvis ca 1 gång i veckan. Detta varierar såklart beroende på hur många kaniner man har. Klorna ska klippas regelbundet så de inte växer för långt, detta kan leda till obehag hos kaninen.
Vi tar alla våra kaniner från en uppfödare, så köper man en kanin av oss medföljer ett härstamningsbevis. Varmt välkomna in för mer information!
Hamster
Hamstern är en populär och lättskött gnagare. Som husdjur är guldhamstern (Mesocricetus auratus) vanligast, och rysk (vintervit) dvärghamster (Phodopus sungorus) är vanligast bland dvärghamstrarna.
Hamstrar är nattaktiva djur men kan successivt vänjas vid våran tidsrytm. Hamstrar blir 2-3 år gamla, vilket kan göra dem till bra husdjur då man inte alltid vet hur länge ett barns intresse håller i sig. Hamstrar blir med rätt hantering och skötsel tama, men kan försvara sig med att nafsa om de blir rädda och trängda. De passar därför bäst för lite äldre barn.
Skötsel
Hamstrar måste hållas i rymningssäkra burar med tätt galler eller i burar där överdelen är i plast. Vissa använder akvarium eller terrarium, men det är väldigt viktigt med god luftcirkulation. Hamstrar är solitära djur som ska hållas ensamma, annars slåss de . Hamstrar gräver gärna, så fyll botten med ett grävvänligt strö, och skapa en stimulerande miljö med hjälp av tunnlar, gångar, broar och hus. Tänk på att om man använder spån så måste vara spån som är ordentligt blåst så det ej dammar så mycket, och det får inte innehålla terpentin som är giftigt för dem att andas in.
Möblera gärna om när du städar så de får nya miljöer att utforska. De flesta hamstrar tycker även om att ”bada” i chinchillasand för att hålla pälsen fin, så en skål som är tillräckligt stor för dem att rulla i kan fyllas med sån sand. Det är viktigt att man håller på med hamstern mycket så att de blir tama. En hamster som bara får sitta i buren och aldrig blir pysslad med mår inte bra, och kan börja med konstiga beteenden för att hålla sig sysselsatta.
Hamstrar är små snabba djur som därför kan vara svåra att hålla i för mindre barn då de lätt blir tappade. Det är väldigt farligt för dem då de är ömtåliga djur och ska hanteras med försiktighet. När man ska plocka upp en hamster ur buren ska man aldrig komma rakt uppifrån och kasta sig på dem, då detta ses som ett hot. Då kan de lägga sig på rygg och visa tänderna/fräsa, då vet man att man har gjort fel och får ge den lite utrymme. Man ska alltid komma med händerna från sidorna och röra sig sakta. Håll hamstern med båda händera kupade och använd tummarna för att se till att den inte hoppar ur handen. I början kan lyft vara läskigt för en liten hamster, så man får ta det försiktigt. Många bygger en hage de säkert kan springa runt i och leka, man kan ställa in leksaker och annat att utforska. Ställ dock inte något för nära kanten så den kan klättra ut. Hamstrar gnager gärna på allt, så se till att de inte kommer åt några sladdar eller annat farligt. Tänk även på att hamstrar är som möss, kommer huvudet igenom så kommer hela hamstern igenom. Så finns det någon springa vid t.ex. golvlisten så kan de försvinna in där och vara väldigt svåra att få tag på igen.
Städning av buren görs oftast ca 1 gång i veckan, dock rekommenderar vi framförallt för guldhamstern att man gör rent själva sovhuset ca 2 gånger i veckan då de flesta hamstrar både gömmer mat, kissar och bajsar i sitt hus. Detta är såklart inte så hygieniskt och kan lukta väldigt skarpt.
De flesta hamstrar kan man dock lära att använda toalett. Då ställer man en liten låda med oparfymerad kattsand i ett hörn där hamstern brukar kissa. Man kan även lägga lite nedkissat spån i toaletten. Lär de sig detta så blir buren mycket mer lättstädad.
Foder
Hamstrar är allätare. Utfodra med en bra fröblandning som grund, sprid gärna ut det så hamstern får jobba lite. Detta är väldigt bra miljöberikning som håller dem sysselsatta. Eftersom de är allätare har många foder även t.ex. mjölmask i för protein vilket är väldigt bra för hamstern. Komplettera med grönsaker, frukter, knäckebrödsbitar, små bitar av ost och kött.
OBS! Ge aldrig lök, choklad, sötad eller kryddad mat. Tänk också på att de har väldigt små magar så allt extra gott ska endast ges i väldigt små mängder. Pinnar av fruktträd eller gnagarstänger är bra för slipning av tänder.
Marsvin
Marsvin är en gnagare med ursprung i de sydamerikanska Anderna, där de lever i grupper. De blir ca 5-7 år gamla och har ett lugnt och behagligt temperament som gör dem passande som husdjur för mindre barn.
De är lätta att bära då de ej sprattlar som kaniner gör, och de bits sällan. Dock ska man självklart alltid ha uppsikt på barn så de inte tappar dem då det kan leda till skador. Marsvinet finns i många färger och hårlag. De kan vara korthåriga, långhåriga, virvel och även hårlösa. (skinny)
Skötsel
Man ska alltid hålla marsvin tillsammans minst 2 stycken då de är väldigt sociala djur. Det vanligaste är att ha flera honor , eller honor med kastrerad hane. Två hanar kan gå tillsammans om de sätts ihop som unga och inte har någon hona att konkurrera om.
En marsvinsbur ska vara minst 100×50 men ju större bur, desto bättre. De behöver också ha möjligheten att söka skydd i buren i hus eller tunnlar. (gärna flera så de känner trygghet). Vi brukar rekommendera att man mockar buren dagligen med t.ex. en kattsandspade för att undvika lukt och göra det fräschare för marsvinen. Underlaget kan vara t.ex. kutterspån, alspån eller halm. Tänk på att det måste vara spån som är ordentligt blåst så det ej dammar så mycket, och det får inte innehålla terpentin som är giftigt för dem att andas in. Tömma och diska ur hela buren görs vanligtvis ca 1 gång i veckan. Detta varierar såklart beroende på hur många marsvin man har.
Sommartid kan marsvinen vara utomhus i en rymningssäker bur, men de kan inte vara ute året runt. De måste alltid ha delar av buren i skugga så de kan ta skydd från solen. Kloklippning ska ske regelbundet så klorna inte växer för mycket. Då kan de bli böjda och bli svåra att komma åt, och i värsta fall växa in i trampdynorna.
Foder
Marsvin ska alltid ha fri tillgång på hö och gnagmaterial som t.ex. obesprutade pinnar av fruktträd. Utöver hö kan man också ge speciella marsvinspellets som har extra tillsatt C-vitamin som är viktigt för dem. Olika fröblandningar bör bara ges ibland som godis så de inte blir tjocka, ger man för mycket sånt kan de även sluta äta hö. C-vitaminbrist är ett relativt vanligt problem hos marsvin. Marsvin kan inte producera egen C-vitamin, så det är viktigt att ge antingen vitamintillskott eller t.ex. apelsin, paprika, broccoli eller vitkål. Ett marsvin med C-vitaminbrist visar förlamningsliknande symtom. Ge isåfall omedelbart C-vitamin och kontakta även veterinär.
Avokado och lök är farligt för marsvin, och grönsaker ska gärna varieras och inte ges i för stor mängd.
Gerbil
Gerbiler (ökenråtta) är sociala djur som naturligt lever i familjegrupper. Gerbiler finns i många olika färger och blir ca 2-4 år gamla.
De är energiska djur och lever i naturen i stora tunnelsystem under jord. Gerbiler passar bra som husdjur till lite äldre barn, eftersom de är snabba och lite mer svårhanterade. De ska inte hållas ensamma, utan ska vara minst 2 stycken av samma kön.
Skötsel
Gerbiler ska gärna gå i par eller grupper av samkönade djur, ju större bur man har desto lättare blir det för djuren att komma överens. Det är alltid lättast med två ungar som får växa upp ihop. Två vuxna djur har svårare att komma överens om de inte gått tillsammans innan.
Gerbiler är riktigt duktiga på att gnaga och gräva, så det rekommenderas inte att ha gallerbur. Burar som har väggar av plast gör att bottenmaterial inte hamnar utanför när de gräver runt, terrarium och akvarium kan fungera bra av samma anledning men det måste vara bra luftcirkulation. Ge dem mycket olika saker de kan gnaga på och hålla sig sysselsatta, som pinnar från fruktträd, pappersrullar eller träleksaker. Lägg ett tjockt lager bottenmaterial, gärna ett som det går att gräva mycket i. Använder ni spån så tänk på att det måste vara spån som är ordentligt blåst så det ej dammar så mycket, och det får inte innehålla terpentin som är giftigt för dem att andas in.
Gerbiler vill också ha hus att gömma sig i, och gärna en skål chinchillasand som de använder för att ”bada” i. Detta gör dem för att göra rent pälsen.
Städning av bur rekommenderas ca 1 gång i veckan, detta varierar självklart beroende på hur många gerbiler du har.
Som med alla smådjur tål inte gerbilen att bli tappade/falla då de lätt skadar sig allvarligt. Gerbiler är ganska kvicka djur, så om mindre barn ska hantera dem måste detta ske under överinseende av vuxna och helst bara när de sitter på golvet. Man får absolut inte ta dem i svansen då de kan släppa/tappa den i självförsvar, och det är viktigt att se till att gerbilerna inte kommer åt att gnaga på sladdar.
Foder
Gerbilen är en allätare. Ge gärna en blandning med animaliskt protein i (t.ex. mjölmask). Utöver torrfodret kan gerbilen äta torkade blad- och örtblandningar och små tillskott av grönsaker, frukt och även magert kött eller ostbitar. Tänk på att de har väldigt små magar, så allt man ger dem ska vara i små mängder.
Gerbiler är aktiva och sociala djur som kräver mycket stimulans och mycket uppmärksamhet för att må bra. Möblera gärna om i buren vid städning så de har lite nytt att utforska, och handskas med dem mycket så blir de riktigt tama!
Undulat
Undulaten är den populäraste burfågeln. Dom finns i alla möjliga färgvarianter och den finns även i en avelsform som är större och lugnare än den vanliga undulaten, nämligen Engelsk undulat.
Könsskillnad ser man på vaxhuden, alltså huden ovanför näbben. Är den klart blå är det en hane medans honan är brun/beige eller ljust blå med vita ringar runt näsborrarna. De blir ca 10-14 år gamla och vissa kan även lära sig att prata!
Skötsel
Undulaten är en social fågel som inte ska hållas ensam då de blir väldigt uttråkade och kan börja plocka sig själva som ett destruktivt beteende. Det går att ha två honor eller två hanar ihop, men det är alltid lättast om de får växa upp tillsammans. Man ska gärna ha ett jämnt antal, då minskar risken för att någon ska bli utanför.
Ju större bur man skaffar desto bättre, men minsta lagliga måttet är 70 x 45 x 60 cm för alla småfåglar. Inred med pinnar av varierande storlek och tjocklek för att deras fötter/ben ska få träna olika muskler. Undulater är nyfikna fåglar och de behöver mycket miljöberikning för att må bra. Det finns mycket olika varianter av leksaker man kan köpa i djuraffär, men man kan även plocka in obesprutade grenar från t.ex. fruktträd som de kan bita sönder. Och saker du kan gömma mat och godis i är perfekt aktivering.
Undulater behöver en skål med sand för matsmältningens skull. Det hjälper till att smälta fröerna i magen. För kalkbehovet ges snäckskal, som ibland är iblandat i fågelsanden. Undulater älskar att bada, så ge dem ljummet/varmt vatten i ett badkar som hängs på utsidan av buren. Som bottenmaterial finns det olika alternativ, men det vanligaste är miljöströ, papperspellets eller alspån. De flesta fågelburar har en låda i botten som du lätt drar ut när du ska göra rent den, vilket även förhindrar att fågeln kan smita ut. Städning av bur rekommenderas ca 1 gång i veckan, detta varierar såklart beroende på hur många undulater du har.
Vill du låta dina undulater flyga löst så måste man dra för persienner/gardiner i det rum de ska flyga i, och även stänga dörren så de är begränsade till ett rum (iallafall i början). Att flyga in i ett fönster kan leda till att de bryter nacken, så var alltid försiktig och dubbelkolla att allt är säkert innan du släpper ut dom. Det får heller inte finnas några giftiga växter de kan äta på, ha även koll så de inte tuggar på sladdar.
Foder
Undulatens naturliga föda är fröer, det finns många varianter på bra fröblandningar till undulater. Äggfoder kan ges ibland som tillskott, detta är extra viktigt under häckning. Undulater äter också gärna små bitar frukt, grönsaker, örter, löv och hirskolvar. Det finns också sepiaskal man kan sätta in i buren för fågelns kalkbehov.
Avocado är livsfarligt för fåglar, ge heller inte med lök, choklad eller starkt kryddad eller stekt mat.
Kanariefågel
Kanariefågeln är en populär burfågel med en mycket vacker sångröst. Kanariefåglar finns i många olika färger och med olika frisyrer, allt detta är ett resultat av avel. Den vanligaste färgen man tänker på är den klassiska vackra gula färgen. En kanariefågel blir ca 8 och 15 år gammal.
Skötsel
Kanariefåglar är sociala fåglar som ska hållas i grupp eller i par (ska man ha 2st är det bäst med 1 hane och 1 hona) Det är inte alltid så lätt att se könsskillnad på dem, men ett säkert tecken är att det bara är hanen som sjunger.
Inred buren med pinnar av varierande tjocklek för att fåglarnas fötter ska få träning och för att klorna ska slitas ned. I djuraffärer finns det olika sorters pinnar i olika material för att miljöberika buren. Buren får minst vara 70 x 45 x 60 hög, men uu större bur desto bättre såklart! Vill man släppa ut fåglarna så de får flyga av sig är det viktigt att dra för persienner och stänga dörren så de är begränsade till ett rum (iallafall i början). Skulle fågeln råka flyga in i ett fönster kan de bryta nacken eller skada sig allvarligt, så dubbelkolla alltid att allt är säkert innan du släpper ut dem.Många tar även ut buren på sommaren, men då är det viktigt att de är skyddade från regn, blåst och för mycket sol (de ska alltid ha delar av buren i skugga).
Foder
Kanariefåglar äter fröblandningar som finns i flera olika varianter i djuraffärer. De vill dock gärna ha lite frukt och grönt också. Hirskolvar är en populär godbit som håller dem sysselsatta en stund. De behöver sand i en skål som hjälper dem med matsmältningen och snäckskal som täcker kalkbehovet. Många fågelsand man köper innehåller snäckskal så man får allt i ett. Som bottenmaterial i används ofta naturströ, papperspellets eller alspån.
Du kan ställa in en skål med vatten ibland eller duscha dem lätt med en blomspruta. Detta är bra för fjäderdräkten. Tänk på att inte ställa skålar precis under sittpinnarna så de bajsar i dem.
OBS! Ge inte avocado, choklad, lök, citrus eller något kryddat/starkt.
Leopardgecko
Leopardgeckon är en marklevande ödla. De är nattaktiva och lugna ödlor som blir relativt tama. De finns i olika färgvarianter, ”morpher”. En vuxen leopardgecko blir ca 30 cm med svans, och de kan bli ca 20–30 år.
Skötsel
Man kan hålla leopardgeckon ensam eller i olika grupper. Man kan hålla flera honor ihop eller en hane med flera honor eller en kane och en hona. Dock kan man inte ha två havar tillsammans då de börjar slåss. Bottenmaterialet i terrariet kan bestå av bark, jord och/eller sand. Inred också gärna med stenar, rötter eller dekrationer för att skapa en naturlig, stimulerande miljö. De vill kunna gömma sig i grottor och kan ibland klättra upp på lite enklare hinder. Vatten ska de alltid ha i en skål.
Ett terrarium med inbyggd ventilation är det bästa. Temperaturen ska vara mellan 25–30 grader på den svalare sidan och upp mot 35 på den andra, och detta sköts med en värmelampa. Värmestenar kan de lätt bränna sig på, så lampor är bäst. Terrariet ska gärna innehålla en fuktlåda, som vanligast är en plastlåda med ett uppklippt hål och mossa i som man håller fuktig genom att spraya ner den regelbundet. Detta är viktigt för ömsningen. Belysningen över terrariet kan vara ett vanligt lysrör eller lampa, leopardgeckon behöver inte UV ljus då de i det vilda endast är ute på nätterna.
En vuxen leopardgecko behöver minst ett terrarium med måtten 80 cm x 45 cm. (och 30 hög, då de inte klättrar speciellt mycket)
Det vanligaste felet som många nyblivna ägare gör (framförallt med reptiler) att de inte har läst på ordentligt om reptilens behov. Reptiler har väldigt olika krav på allt från mat till värme, UV, tillskott mm.
Foder
Leopardgeckon är en kött-/insektsätare och ska ha levande insekter. Dieten kan bestå av syrsor, gräshoppor, mjölmask, zoophobas och någon enstaka gång en pinkie (död musunge). Pudra alltid maten med kalcium- och vitaminpulver så de inte får någon brist.
Syrsor släpps in i terrarier så ödlan får jaga dem, medans maskar ofta läggs i någon form av skål. Det är viktigt att foderinsekterna matas med näringsrik mat så de i sin tur ger mer näring till ödlan.
Skäggagam
Skäggagamen är en pigg och trevlig ödla som även finns som dvärgvariant (dvärgskäggagam). Skäggagamen blir ca 60 cm lång med svansen och dvärgskäggagamen blir ca hälften så stor. Skäggagamer blir ganska tama snabbt, men de är starka ödlor och man måste vara beredd på att de kan rycka till och det är naturligtvis farligt för dem att bli tappade.
Skäggagamen är en allätande ödla som bor i ökenlandskap och jagar insekter och äter även grönt. De yngre djuren äter nästan bara insekter, och ju äldre de blir så minskar det behovet och de äter en mer grön diet.
Skötsel
De ska bo i ett rejält terrarium med bra ventilation. Bottenmaterialet använder man sig ofta av en blandning av jord och sand, och inredningen byggs ofta med stenar och rötter då skäggagamer gillar att klättra. Tänk på att bygga stabilt så det ej kan rasa och riskera att skada ödlan.
De ska ha en solplats där temperaturen ligger på ca 35 grader, och på andra sidan terrariet ska det vara ca 25 grader. De måste ha UVA och UVB ljus, antingen har man en kombinerad värme/UV lampa eller så får man ha ett separat lysrör. Utan UV ljus kan inte skäggagamer skapa D3-vitamin, och utan D3-vitamin kan den inte ta upp kalcium. UV lampor behöver bytas 1 gång per år. Värmestenar rekommenderas inte då de lätt kan bränna sig.
Spraya terrariet dagligen med en blomspruta med ljummet vatten i, detta är viktigt för att underlättar ömsningen och hålla en bra luftfuktighet. Annars kan bitar av ömsningen fastna vid ben eller svans och strypa blodtillförseln.
Det minsta måttet på terrarium man får hålla en vanlig skäggagam i är 130 cm x 70 cm x 50cm högt. Har man två till tre ödlor bör terrariet vara 170x90x80 cm.Dock är det som för alla djur, ju större desto bättre!
Det vanligaste felet som många nyblivna ägare gör (framförallt med reptiler) att de inte har läst på ordentligt om reptilens behov. Reptiler har väldigt olika krav på allt från mat till värme, UV, tillskott mm.
Det viktigaste med skäggagamen är just UV ljuset. Byts inte detta ut årligen så avtar effekten, och med tiden får ödlan benskörhet och detta leder till döden.
Foder
Skäggagamen är en allätare. Den ska ges insekter t.ex. syrsor och zoophobas, och grönsaker/gräs. Unga skäggagamer äter till största delen insekter men ju äldre de blir övergår dieten till grönt.
Exempel på vegetabilier är maskrosblad, basilika, klöver, morotsblast, ruccola, jordgubbsblad, hallonblad och groddar.
Andra grönsaker som morot, squash, ärtor och bönor kan erbjudas i mindre omfattning. Ett rent kalkpulver bör också blandas i maten dagligen.
Majsorm
Majsormen är en bra nybörjarorm då den oftast är lätthanterlig och snäll. Det är dagaktiva ormar som är mestadels marklevande, men kan även klättra lite. Den är inte giftig utan kramar ihjäl sina byten. Majsormen finns i många olika färger, ”morpher”. En del är naturliga medans en del är framavlade. Storleken på en vuxen majsorm varierar mycket, allt mellan 1-1,8m. De blir ca 20 år gamla.
Skötsel
En majsorm ska hållas i ett terrarium med bra ventilation, och självklart ett de inte kan rymma ut ifrån. Bottenmaterialet kan bestå av olika material som torvmull, barkströ, cocosfibrer eller liknande och inredningen ska vara varierande och ge många möjligheter till gömställen i alla delar av terrariet.
En solplats ska finnas där ormen kan ligga och värma sig, antingen med skyddad värmelampa eller värmeslinga som man placerar under terrariet. Det ska vara ca 32 grader på solplatsen och den svala delen ungefär 25 grader, (bra om det sjunker lite under natten).
Luftfuktigheten ska vara ca 50% och sprayas regelbundet, och man får gärna ha en fuktlåda med mossa i som hålls fuktig, där ormen kan krypa in.
Terrariet ska ha lysrör/lampa som ger UVA- och UVB-ljus, detta är viktigt för ormens möjlighet att ta upp kalcium i kroppen.
Storleken på terrarium varierar såklart beroende på ormens längd, En orm på max 125 cm behöver ett terrarium på minst 120 x 43 cm x 35cm hög. Som med alla djur så ju större desto bättre såklart!
Ormar ömsar var 3-4:e månad, man kan se att deras ögon ser mjölkiga ut när det ska börja. En hög luftfuktighet och en fuktlåda hjälper ormen att ömsa utan att det ska fastna bitar på kroppen.
Djur som naturligt i det vilda går i dvala bör erbjudas möjlighet att göra detta även hemma hos dig, det går ut på att man minskar ner på maten, lyset och temperaturen tills den slutligen går i dvala i ca 8–12 veckor under vintern.
Foder
Det vanligaste fodret för majsormar är möss i olika storlekar. Det är inte tillåtet att mata med levande möss, utan man köper frysta och tinar upp. Levande möss är självklart elakt för musens skull, och den kan även skada ormen.
En unge bör äta ca var 3-4:e dag, och ca var 7-10:e dag när den är runt 1 år. En vuxen orm kan äta ca var 14:e dag. Det rekommenderas att använda en tång när man matar ormen då de ser väldigt dåligt och kan lätt hugga dig i handen.
Saknar du information om något djur som du är intresserad av? Kom gärna förbi oss i butiken så berättar vi mer.